- Jet Rocket var ett banbrytande spel från 1970 som introducerade begreppen flygsimulatorer och första persons-skjutspel, helt utan datorer eller videoskärmar.
- Sega utvecklade Jet Rocket och lanserade det internationellt, men mötte konkurrens från flera olicensierade amerikanska kopior, vilket påverkade försäljningen negativt.
- Spelets intrikata elektromekaniska design innefattade en rörlig duk och speglar för att skapa en illusion av en tredimensionell värld, kompletta med simulering av raketeld och måleffekter.
Återblick till 1970-talet: Sega och Jet Rocket
År 1970 presenterade Sega ett arkadspel som skulle bana vägen för många av dagens mest populära videospel. Känt som Jet Rocket, var detta elektromekaniska underverk präglat av flera världsunika egenskaper – trots att de flesta människor idag inte ens känner till att det existerade.
Jet Rocket – En Banbrytare
Jet Rocket hade en enkel premiss: spelaren styrde ett luftstridsjet under ett nattligt uppdrag och tryckte på en avtryckarknapp för att skjuta raketer mot militära mål som passerade på marken nedanför. Dessa mål inkluderade bränsledepåer, missilplatser och flygfält. Lyckade träffar belönades med fem poäng vardera och signalerades genom ett ljusglimt vid träffplatsen tillsammans med ljudet av en explosion.
Det är värt att notera att allt detta hanterades utan hjälp av en dator eller ens en videoskärm. Trots detta var Jet Rocket världens första flygsimulatorspel, det första förstapersonskjutspelet och det första spelet där spelaren tog sig genom en virtuell värld, det vill säga ett ”öppet värld” spel.
Spelhistoria: Jet Rockets Ursprung
Jet Rocket utvecklades av Sega under slutet av 1960-talet, vid en tid då företaget, som då var baserat i både Japan och Hawaii, tillhandahöll myntopererade spel till amerikanska militära baser i Japan. Spelet lanserades världen över i augusti 1970 och blev snabbt mycket populärt på flera marknader.
Tidigare samma år visade Sega spelet för potentiella köpare på en mässa i nordamerikanska USA, där det mottogs mycket väl. Tyvärr för Sega gillade tre Chicago-baserade företag det så mycket att de omedelbart producerade och lanserade sina egna, olicensierade kopior av det. Dessa spel inkluderade Williams’ Flotilla, Bally’s Target Zero, och Chicago Coin Machine Company’s Night Bomber. Dessa imitationer påverkade försäljningen av spelet på den nordamerikanska marknaden negativt.
”Sega tänkte ’Vi har en succé på våra händer.’ De gick tillbaka och tillverkade dem, började göra dem i massor,” säger Rusty Key, ägare av ett restaurerat Jet Rocket-spel. ”Men när de väl hade tillverkat och skickat dem tillbaka till USA, hade Williams och alla de andra redan tagit över marknaden. Sega såg ut som de som kopierade istället.”
Jet Rocket och de Elektromekaniska Utmaningarna
Givet att Jet Rocket saknade både skärm och mikroprocessor, hur fungerade det egentligen? För att förstå detta krävs en viss teknisk insikt. Inuti spelets stora kabinet fanns en stor vertikalt orienterad transportbandsliknande ”duk” med en flexibel skummodell av landskapet (inklusive målen) på dess yttre yta. Belägen mellan spelarens ansikte och den kontinuerligt rullande duken var en spegel, vinklad runt 45 grader nedåt eller framåt för att reflektera duken.
Ingenjörskonst i Jet Rocket
Spelaren såg, genom kabinettfönstret vilket liknade cockpitens vindruta på deras jet, en tredimensionell horisontell spegling av dukens landskap i spegeln. När styrspakens styrdon vred sig åt ena eller andra sidan, lutade spegeln sig därefter, vilket fick jetplanet att luta åt vänster eller höger över landskapet.
Hela den interna uppsättningen belystes av ett svartljus, vilket fick landskapets målade höjdpunkter att fluorescera mot deras mörka naturscen. När en spelare såg ett mål närma sig, styrde han eller hon sitt jet så att mätsiktet (en projicerad ljuspunkt) skulle falla i målets bana. Spelaren behövde därefter trycka på en avtryckarknapp vid ena änden av styrdonet för att avfyra raketerna, ibland upprepade gånger för att få vinkeln och timingen exakt rätt och träffa målet.
Så Avfyras Raketerna i Jet Rocket
Som den virtuella raketen flög genom luften såg spelaren den som orange ljusstrålar som rörde sig från antingen sidan av jetplanet ner till marken. Denna illusion hanterades genom ett V-format arrangemang av sekventiellt upplysande ljus placerade inuti kabinettet vid spelarens ben. Reflektionen av dessa ljus fångades av ett nedåtvinklat ark av genomskinlig plexiglas, placerat mellan spelarens ansikte och spegelduken. Således såg spelaren ljusen överlagrade sin vy över landskapet.
Om spelaren lyckades träffa målet tändes det upp från insidan och maskinen lät samtidigt ljuda en explosion. Men hur visste spelet när ett mål träffades och hur fick det målet att lysa upp? Genom en elektrisk krets, stängt vid rätt tidpunkt då spegelpositioneringsplattorna och målet på duken var korrekta i förhållande till varandra, sken ett ljus genom skummodellen av målet.
Jet Rockets Detaljer och Uppbyggnad
Inuti kabinettet fanns en rad fingerliknande stiftpar med elektrisk ström. Dessa stift borstade längs undersidan av duken när den rullade förbi. Varje stiftpar motsvarade en av fem ”målområden” som bildade en horisontell ljuslinje under duken, och varje mål fanns i ett av dessa områden. Under det att duken rörde sig, kontaktade en fyrkant av elektriskt ledande flexibelt stål varje stiftpar och slöt kretsen, vilket fick ljuset att blinka och ett ljud att ljuda, samt fem poäng att läggas till spelarens poäng.
Den Tidlösa Klassikerna i 2024
Det är svårt att säga hur många funktionella Jet Rocket-spel som fortfarande existerar idag, men det kan inte vara många. Rusty Key betalade bara 100 dollar för sitt exemplar, som dock krävde omfattande restaurering för att återgå till fungerande skick. Han uppskattar att en fullt restaurerad enhet nu skulle kosta minst 1 000 dollar. Även om spelet är stort och tungt, och kräver viss elektromekanisk vetskap skulle köparen ha tillräcklig kunskap för att hålla det igång, säger Key att alla bekymmerna är värda det för att bevara en sådan bit historia vid liv.
